Det känns om att alla känslor inte får plats.
Som att jag ska översvämmas, drunkna, sprängas.
Jag gråter, skrattar, dansar. Euforiskt.
Jag älskar så jävla hårt.
Och plötsligt är det tomt.
Ångesten knackar mig på axeln, dunkar mig hårt i ryggen.
Får mig att tappa andan för en sekund.
Helvete. Jag stryps, drunknar, sprängs.
Jag hulkar. Slås av panik. Skakar.
Frenetiskt, behöver något.
Frenetiskt, behöver något.
Jag är så jävla förvirrad.
Och tillbaka igen.
Haha, Eufori <3
Haha, Eufori <3
Normalt? För mig.
Vad fan? Helvete.
