Tangenterna bråkar med
mig. Tankarna flyger omkring bakom skallbenet men jag får ändå inte fram något
vettigt. Jag skriver. Ångrar mig. Skriver igen. Repeterar. Min kropp är fylld
av känslor, ändå känner jag mig helt tom. Är jag tom på känslor? Eller fylld av
känslor av tomhet?
"Och så står du plötsligt övergiven i regnet, en fot i graven bland syrener och studenter." Jag borde egentligen skriva vidare på min hemtentamen. Jo, så är det faktiskt. Viktigt, på riktigt. Jag lurar mig själv och fortsätter. Ser en framtid. Ljus med blommande syrener. Trots att jag famlar i skuggor. Uppkrupen i soffan med datorn i knäet. Skrivandes, ångrandes. Skrivandes igen.
"Och så står du plötsligt övergiven i regnet, en fot i graven bland syrener och studenter." Jag borde egentligen skriva vidare på min hemtentamen. Jo, så är det faktiskt. Viktigt, på riktigt. Jag lurar mig själv och fortsätter. Ser en framtid. Ljus med blommande syrener. Trots att jag famlar i skuggor. Uppkrupen i soffan med datorn i knäet. Skrivandes, ångrandes. Skrivandes igen.
-Det regnar ute, har du paraply?
- Nej jag har mössa. Jag brukar inte använda paraply.
