Pyspunkterad

"But I'm a creep. I'm a wierdo.
What the hell am I doing here?
I don't belong here."
(Radiohead - Creep)

Mellanstadiet.
Jag står i trappen upp mot skolingången. Två av mina skolkamrater har åter igen betett sig fruktansvärt illa mot mig, något som jag å andra sidan varit väldigt van vid under flera år gåendes i samma klass. Jag blir fruktansvärt ledsen och utropar i frustration "Men fattar ni ingenting? Min mamma är sjuk, förstår ni inte att jag mår dåligt?!" Mina klasskamrater tystnar, kollar på mig och ena eleven svarar: "Men vadå, ni skulle ju spela fotboll, hon var väl frisk?" Cirka ett halvår senare går min mamma bort i cancer.

"Det är synd att den snygga, populära tjejen alltid ska ha en tjock, ful kompis."

Hemkunskap, högstadiet.
Klassen ska dela in sig själva i grupper om två, det är jämt antal så varje elev ska få en matlagningskamrat. Men när samtliga i klassen delat in sig och det är jag och en person kvar, slutar det med att en av grupperna bjuder in den sista kamraten till sin grupp. Jag får vara ensam. Läraren gjorde ingenting, men hade iallafall överseende med att min kladdkaka snarare blev en chokladkaka.

"Har du skurit dig IGEN?"

Sista året, högstadiet.
Under en period i högstadiet hade jag en vän i klassen, en person som jag umgicks med varje dag - både i och utanför skolan. Men under en vecka i nian skulle hon åka på skidsemester och skulle få klara mig själv. Jag vågade knappt inte gå till skolan den veckan, de högg på mig som gamar och jag sprang ofta hem gråtandes, med elever från olika årskurser ropandes glåpord efter mig.

"Hagrid."

Åter igen, högstadiet.
Jag knackar på dörren till lärarrummet. Jag vill gå hem, jag mår ytterligare en av många gånger i ordningen dåligt. Min lärare öppnar, någon som jag tidigare inte haft någon direkt bra relation till, men jag lyckas ändå få fram mitt budskap. "Okej, ska jag ringa din mamma eller pappa?" Hon kollar på mig, jag på henne. Tyst. Hennes hand flyger upp över hennes mun, hon kväver ett skratt. "Oj, justja!" Jag vänder på klacken, och går genast ut genom skolporten. Hem, med tårar rinnandes ner för mina kinder.

"Ni har en så bra sammanhållning i klassen, så bra social kompetens!"