Pyspunkterad

[..] I find myself longing for change

And in the bad times I fear myself
[Lady Gaga - Shallow]

Det sköljer över mig. Känslan av meningslöshet och maktlöshet.
Hur orkar man komma tillbaka när man hamnat så långt ner? Det känns helt överväldigande när jag i dagsläget inte ens klarar av att ta mig ur lägenheten utan stöttepelare. Och för varje deadline jag missar sjunker jag ytterligare en liten bit ner. Och självföraktet på det. 

Jag vill inte erkänna det, skulle nog inte säga det högt, men känslan av att det inte finns någon utväg än döden vill inte släppa taget. Och jag vet inte vilket som är värst, all ångest och meningslöshet eller alla tankar på döden som jag inte kommer ifrån. Det är iallafall tur att jag har djuren, mitt ansvar i livet. Jag kan åtminstone inte lämna dom för vem skulle ta hand om dom om inte jag. Dom ska väl inte behöva avlivas, dö, för att jag väljer den vägen. Det om något är inte rättvist.