Pyspunkterad

-Jag vet, varför gör jag sådär?

"Öh, för att du är helt jävla störd.."

- Ah just det, tack.

"..Som alla andra genier"

(Filmen känn ingen sorg)

Jag har nästan alltid haft perioder där jag sover dåligt, alternativt har svårt att somna. Jag har till exempel alltid, så länge jag kan minnas, vaknat flera gånger om natten - och då inte endast för ett toalettbesök. Jag sover alltså oftast, vad jag tolkat det som, väldigt lätt. Oroligt. Och senaste åren har det varit lite hajkon när det kommer till sömn, sömnrutiner och sömnkvalité.

Nu till exempel. Det är hemskt med sömnen. Jag får ångest över bara tanken på att somna, och som allt annat så går problemet i en ond spiral neråt.
    Jag vet just nu inte om jag 1, ens kommer somna. Kommer jag ligga o stirra upp i taket kommande fem timmarna? Jag står inte ut att ligga och känna hur tiden masar sig fram medan timmarna avsatta för faktiskt sömn bara blir färre. Jag blir galen, stressad. Och möjligtvis en aning uttråkad.
    Jag vet inte om jag 2, kommer sova 7 timmar eller 14 timmar - min sömn är så oförutsägbar. Jag har en tanke på att jag befinner mig i rem-sömnen under nätterna, och att det senare - frampå morgonen går jag äntligen ner i djupsömn. Problemet med det är dock att jag inte vaknar av väckarklockan, och om jag mot förmodan vaknar o tvingar mig upp så somnar jag om under de kommande timmarna. Detta innebär ju att jag vänder dygnet åt skogen.
    Jag vet inte om jag 3, kommer plågas av ständigt återkommande mardrömmar. Dessa förbannade mardrömmar. Jag är 24 år och är alltså så rädd för mina drömmar så att jag vissa kvällar inte vågar, eller vill, somna. Som inatt. Hm. När jag var barn hade jag också mycket mardrömmar. Det är de mardrömmar, bland annat, som har kommit tillbaka nu i vuxen ålder (jag tror det finns ett inlägg om detta långt bakåt). Jag har funderat - ja tänk, att ja har funderat haha - på om det varit nattskräck. Men det låter inte troligt eftersom att jag kommer ihåg mardrömmarna och jag har fått dem tillbaka. Nattskräck får väl dessutom endast spädbarn/barn utan språk? Jag har funderat på om det skulle kunna varit mardrömmar och kopplat till sömnparalys och/eller till och med hallucinationer. Jag har som sagt mina skäl till mina misstankar. Min hjärna är, och har väl alltid varit, rubbad.

Jag har sömnmedicin som ska få mig att sova en hel natt, men problemet med dessa är att jag får otroligt äckliga biverkningar i form av något så fånigt som myrkrypningar i fötterna. Det är kanske inte en så allvarlig bieffekt, en skulle kunna tänka att det bara är att härda ut. Men det driver mig bokstavligen till vansinne och jag drar mig för att ta tabletterna. (Nu har jag dock fått tips att krossa tabletterna för att slippa krypningarna). Nåväl..