Pyspunkterad

* * *

Idag känner jag mig på gränsen. Jag blundar och låter vattnet strila nerför mitt hår. Andas in genom näsan, hålla andan. Jag öppnar ögonen och tittar nerför ett stup. Jag står på en ljusgrå klippa, och jag vet att det bara krävs ett steg till och jag svävar. Andas ut genom munnen.
    Jag höjer ansiktet och låter vattnet strömma nerför mitt ansikte, över mina slutna ögon. När slutade jag tycka att det är obehagligt att få vatten direkt i ansiktet? Jag vet egentligen svaret. Andas in genom näsan, hålla andan. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta. Andas ut genom munnen.
    Repetition; Jag tittar ner och låter vattnet strila nerför mitt hår. Jag blundar. Andas in. Håller andan. Jag för blicken från stenen jag står på och kollar ut över ömsom färgstark, ömsom mörk skog. Blått hav, skuggiga berg och rosa himmel. Ett steg och jag kommer förena hav med himmel. Jag kommer kunna känna alla skogens alla växter kittlandes mot mina fötter och hur berget lyfts från mina axlar. Ler jag? Är jag lugn? Är jag säker? Andas ut.

Jag kollar upp, rakt in i strålarna av vatten. Det svider och jag bryr mig. Jag bryr mig om att jag inte bryr mig. En del av mig vill krama om mig där jag står naken i ett nedsläckt, låst badrum. En annan del, som är starkare än den andra, vill slå, sparka, skrika. Jag vill stå här, gråta och låta sorgen och förtvivlan rinna av mig. Jag vill gråta, tvåla in och skrubba bort det yttersta lagret av mig själv. Jag vill slå huvudet i väggen, slå med blöta händer över hjässan. Varför vill jag bestraffa?
    Jag låter mina knän möta golvet, låter pannan hamna i samma grundnivå. Jag håller händerna om huvudet. Hålla andan. Jag låter känslorna bråka i min bröstkorg. Bråka, slåss. Tillfoga skada. Men gråt då för helvete. Ett slag över tinningen. Ett till. Fitta! Ett slag till, och ett till. Andas ut. Jag kniper ihop ögonen, om jag gör det tillräckligt hårt, tillräckligt intensivt kanske jag försvinner. Likt vattnet som virvlar jag ner i avloppet och försvinner. Om jag bara hoppas, tror och inte öppnar ögonen för något, så kanske jag svävar. Om jag bara.. Andas ut.