Pyspunkterad

9 februari 2017. 
För mig att komma ihåg.

28 december 2016

Träff med ny psykiatriker. Jag har en bra dag, och är väldigt talför och har lätt för att prata och förklara mina tankar och känslor. Berättar kort vad jag varit med om, hur jag mår och vad jag önskar i framtiden.
    Läkaren tycker att jag lägger allt ansvar på vården, och han förstår inte hur vården ska kunna hjälpa mig (?). Enligt han så tror jag att om jag får medicin så kommer det lösa sig, och om jag får en samtalskontakt så ska denne lösa mina problem etcetera. Handlade det om provokation? Jag säger emot, och säger att det verkligen inte är så - jag har under hela mitt liv kämpat själv och försökt hitta vägar och lösningar för mitt mående. Jag är fast och förvirrad, och behöver någon som hjälper mig vidare. Jag behöver hjälp med att hitta verktyg (metaforiskt menat) för att kunna handskas med mitt psyke. Han återgår då till att ifrågasätta mig, och menar att någon inte bara kan "ge mig verktyg" för att det ska bli bra - jag är osäker på om han förstår vad jag menar.

Jag berättar om mina behov av sömntabletter, och han ifrågasätter mig likaså där. Jag berättar även att jag enbart ätit zolpidem tidigare, inget annat och läxar upp mig på grund av min tidigare läkares beslut om vilka mediciner jag ska få. Uppläxning angående min låga dos antidepressiva. Vad ska jag svara? Jag är ingen läkare? Vi höjer dosen antidepressiva och jag får andra sömntabletter.

Vidare till sjukskrivning vill han helst inte sjukskriva mig. Han frågar varför och jag förklarar - jag klarar inte av mitt liv, jag har inga rutiner, klarar inte av vardagen och att återgå till arbetsmarknaden finns idag inte, enligt mig, mina närstående och min tidigare läkare i Köping, på kartan. Jag är inte fungerande.
    Säger rakt ut att vården inte bara kan släppa mig från 100% sjukskrivning till 0%. Hur tänkte han? Han fortsätter "förhandla" om 50%, men jag fortsätter och motvilligt skriver han tillslut ett sjukintyg som skickas till försäkringskassan. Han kommenterar dessutom att "Endast människor med psykoser och de som gjort självmordsförsök eventuellt blir godkända av försäkringskassan". (Okej? Försäkringskassan arbetar väl inte olika i Västmanland som i Närke, tänker jag.)

15 januari 2017
Min studieperiod är över, hör av mig till försäkringskassan och meddelar detta. Blir lite strul med hur jag ska göra (om jag ska gå till arbetsförmedlingen eller ej, men det löser sig tillslut).
    Får runt samma datum ett brev från försäkringskassan om att min läkare behöver komplettera sjukintyget, han har till den 23 januari på sig att svara. Handläggaren på försäkringskassan menar att sjukintygen från köping varit "mycket bra" medan sjukintygen från Örebro inte varit "bra". Jag har fortsatt kontinuerlig kontakt med försäkringskassan för att ha koll på att uppgifterna kommer fram, vilket de INTE gör. Försäkringskassan skickar en påminnelse.

26 januari 2017
Jag är på återbesök och träffar en sjuksköterska. Vi pratar om hur det har gått angående höjningen av medicinen. Får helt okej förtroende för henne. Jag tar upp med samma person att min läkare inte har skickat in de kompletterande uppgifterna, och hon menar att frågorna inte nått läkaren. Jag ger då ut de frågor försäkringskassan behöver ha svar på - när hon kommer tillbaka med pappret som hon kopierat menar hon att läkaren tydlingen hade fått frågorna den 24 januari på någon "magisk email" (citerat).

30 januari 2017
Lite stressad över ekonomin. Mina räkningar och hyra ska vara betalda dagen efter.
    Ringer försäkringskassan. Uppgifterna har FORTFARANDE inte kommit in! Försöker då ringa till receptionen på mottagningen utan svar, lämnar ett meddelande och förklarar mitt ärende, lämnar mitt telefonnummer och ber dem ringa upp. De ringer inte upp.

31 januari eller 1 februari 2017
Rejäl ångest ringer jag och gråter hos pappa. Han väljer då att själv ringa mottagningen. Kommer fram och de är väldigt tillmötesgående. Han får dock inte prata med läkaren utan med en kurator/sjuksköterska som försäkrar honom om att de skulle höra av sig till försäkringskassan. Personen ringer sedan tillbaka till mig samma dag och meddelar att hon pratat med försäkringskassan, men att de ville ha in uppgifterna skriftligen, och att detta skulle göras.

3 februari 2017
Ringer försäkringskassan för att kontrollera att uppgifterna kommit in, och handläggaren konstaterar att det inte kommit in några uppgifter, utan bara samtalet i början av veckan. Ringer till pappa med gråten i halsen och berättar. Han säger då att han ska ringa efter helgen.

6 februari 2017
Pappa ringer mottagningen och ifrågasätter. Får prata med enhetschefen men inte med läkaren. Hoppas verkligen att han läxar upp personen efter noter men är inte helt säker på vad som sagts. De säger iallafall att intygen ska skickas in.

9 februari 2017
Kollar mina sidor på försäkringskassans app, men ingenting har hänt. Försöker ringa handläggaren men missar med 10 minuter. Antar att de stänger klockan 16.

__

Imorgon, 10 februari 2017, ska jag åter ringa försäkringskassan. Men är inte förvånad om de säger att uppgifterna fortfarande inte kommit in. Pappa åker utomlands på jobb och är borta en vecka, vilket innebär att jag behöver ta fighten även med mottagningen.
    Min hyra och räkningar är fortfarande inte betalda.

Det är väl inte konstigt att jag inte har något förtroende för varken min nya läkare eller psykiatrin i Örebro. Vad händer när man inte har förtroende för sin läkare? Jag vill tillbaka till Köping men hur gör jag? Går det? Vem tar jag kontakt med? Suck.

Har dessutom fått tid till min läkare till den 16 februari 2017. Är livrädd för att gå dit, kommer han neka mig sjukskrivning? Jag behöver väl konfrontera honom, men hur gör jag det när jag sitter i en beroendeställning gentemot honom.
    Vill ha med pappa men han är ju inte hemma. Suck, hjälp. I värsta fall skulle jag ju kunna skjuta upp besöket, men risken då är väl att jag inte kommer få något nytt besök förrän om ytterligare en månad..