Pyspunkterad

En dag kommer jag vakna upp och inse att jag har slösat bort mitt liv.

Jag har snart varit sjukskriven och utanför samhället i två år, och ingenting tyder på att jag kommer komma tillbaka till mitt vanliga jag igen. Inte på väldigt länge.

En dag kommer jag vakna upp och inse att jag har förlorat mitt liv.

Jag vet att bara jag kan göra någonting åt det, men hur ska jag lyckas när jag inte har ork eller motivation till att leva? Hur ska jag "ta mig i kragen" och göra något åt min situation, när jag knappt tar mig upp ur sängen?

En dag kommer jag vakna upp och inse att livet har gått mig förbi.

Att jag har förlorat mina chanser, och inse att tiden aldrig kommer komma tillbaka. Att allt jag tidigare drömt om runnit mig ur händerna. För, jag har glömt bort mina drömmar. Jag vet knappt vem jag är längre. Jag sitter och tittar på medan min personlighet dör, medan jag drunknar i ett hav av ångest.

En dag kommer jag vakna upp och inse att mitt liv liksom är över.

Inse att jag förlorat, inte bara mitt liv utan allt runt omkring mig. Min familj, mina vänner, min personlighet, min glöd, min glädje, min tro, mitt hopp.

Och det skrämmer mig.

För jag börjar inse att jag snart är där.

***